21 November - Grattis Moé! <3
Lite små fula raggnings repliker. ;>
* Dina kläder skulle se bra ut i en hög bredvid min säng.
* Är det jobbigt att alla är så fula jämfört med dig?
* Ska vi trolla? Vi går hem till mig och har sex och sen försvinner du.
* När jag bar liten brukade jag leka doktor. När jag ser dig väcks den önskan till liv igen, men nu vill jag leka gynokolog!
* Ursäkta, jag har tappat mitt telefonnummer. Kan jag få ditt?
* Har du en karta? Jag har gått vilse i dina ögon.
* Jag var tvungen att komma fram till dig, jag kan inte motstå så söta godsaker.
* Jag skulle se bar ut på dig.
* Om jag följer med dig hem, behåller du mig då?
* Jag är ny i stan. Kan du berätta vägen till din lägenhet?
* Kan du inte komma hit, sitta i mitt knä och så pratar vi om första sak som kommer upp?
* Vad säger du om att överraska din man och inte komma hem inatt?
* Dina läppar ser ut att smaka vin och ikväll känner jag för att bli berusad.
* Du är så söt så jag får hål i tänderna.
* Jag kan visseligen svimma, men jag drunknar i dina ögon.
* Gillar du sport? Ska vi prova lite tungfäktning?
* Jag älskar varje den i din kropp - särskilt mitt.
* Tror du på kärlek vid första ögonkastet, eller måste jag gå förbi här en gång till?
* Gjorde det mycket ont när du föll från himlen?
* Jag älskar dig och jag vill gifta mig med dig. Nä, nog pratat, nu går vi hem till mig och pippar.
* Hur vill du ha dina ägg imorgon? Stekta eller befruktade?
* Vill du följa med mig hem och inviga min nya kortlek? Den är helt osprättad.
* Dina kläder skulle se bra ut i en hög bredvid min säng.
* Är det jobbigt att alla är så fula jämfört med dig?
* Ska vi trolla? Vi går hem till mig och har sex och sen försvinner du.
* När jag bar liten brukade jag leka doktor. När jag ser dig väcks den önskan till liv igen, men nu vill jag leka gynokolog!
* Ursäkta, jag har tappat mitt telefonnummer. Kan jag få ditt?
* Har du en karta? Jag har gått vilse i dina ögon.
* Jag var tvungen att komma fram till dig, jag kan inte motstå så söta godsaker.
* Jag skulle se bar ut på dig.
* Om jag följer med dig hem, behåller du mig då?
* Jag är ny i stan. Kan du berätta vägen till din lägenhet?
* Kan du inte komma hit, sitta i mitt knä och så pratar vi om första sak som kommer upp?
* Vad säger du om att överraska din man och inte komma hem inatt?
* Dina läppar ser ut att smaka vin och ikväll känner jag för att bli berusad.
* Du är så söt så jag får hål i tänderna.
* Jag kan visseligen svimma, men jag drunknar i dina ögon.
* Gillar du sport? Ska vi prova lite tungfäktning?
* Jag älskar varje den i din kropp - särskilt mitt.
* Tror du på kärlek vid första ögonkastet, eller måste jag gå förbi här en gång till?
* Gjorde det mycket ont när du föll från himlen?
* Jag älskar dig och jag vill gifta mig med dig. Nä, nog pratat, nu går vi hem till mig och pippar.
* Hur vill du ha dina ägg imorgon? Stekta eller befruktade?
* Vill du följa med mig hem och inviga min nya kortlek? Den är helt osprättad.
18 November - Tröttdag..
Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla mitt liv längre faktiskt. Jag hade en del saker planerat nu sista året ut men det bara blåste iväg fort som fan.. Kanske inte visar mig så mycket ledsen just nu men jag är mer sårad än någon annan flicka här på jorden och vissa dagar på dygnet gör det så ont i mig. Jätte glad för klockan och dem 500 kronorna jag fick av mamma och den stora nallen av Dadde - stort tack!
Men ändå vill jag inte ha mitt kalas på lördag för jag vill inte ha något längre.. Jag har inget att ge och inget jag vill ha. Jag skulle vilja sitta själv i ett mörktrum, utan mat och sälskap - precis som i filmen SEED. Tro mig, i mitt läge vill man inte göra någonting..
Men ändå vill jag inte ha mitt kalas på lördag för jag vill inte ha något längre.. Jag har inget att ge och inget jag vill ha. Jag skulle vilja sitta själv i ett mörktrum, utan mat och sälskap - precis som i filmen SEED. Tro mig, i mitt läge vill man inte göra någonting..
17 November - Jag fyller år och jag blir 16!
Jag hoppas denna dag blir jätte bra och utan massa skit som finns runt omkring! :) Har fått en klocka och 500 kronor av mamma redan men det blir ju mer på lördag. Jag anser mig själv som en mycket stark person just nu, för jag är redan på andra tankar. Ist saknar jag allt annat gammalt med mina vänner som jag helt plötsligt gav upp när jag började träffa en kille jag inte träffar längre.
Just nu är jag fortfarande glad för Daddes & Binas grattis till mig idag. Ni är verkligen underbara! Och Bina, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Varken i 7an elr i 8an snacka vi typ men några veckor innan julavslutningen i 9an så förändrades det. Du blev till min ägodel och du fanns alltid där i alla lägen. Sen hände det något långt senare som gjorde att vi tappa kontakten och det är jag så ledsen för.. Men det kändes så skönt när vi stod och lipa i varandras armar på skolavslutningen, det betydde!
/ Eran Tina
14 November - Känner att jag behöver skriva av mig lite..
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja faktiskt.
Jag har pojkvän och jag älskar honom mer än något annat här på jorden, det är sant till 110%. Alltså väldigt sant. Men är jag 100% lycklig? Jag vill liksom vara med honom jämt, dagar in och ut. Men han hinner bara på helger. Och nu som i fredags när båda var lediga så kunde jag inte ens komma till honom på torsdagen för han tyckte det blir så mycket dagar tillsammans då. Så var det INTE innan kan jag lova. På sommarlovet var vi med varandra varje dag och det var faktiskt han som frågade. Han klagade jämt på att han kom i sista hand och så. Men nu är det lite ombytta roller. Jag är ganska känslig och det vet ganska många och jag har även sakt det till Jonas. Men förstår han? Han smsar ganska mycket och det gör mig ledsen, eftersom han bara smsar med sina ex typ. Saknar han dem eller vad håller min bby på med? Han och Viola skickar t.ex. hjärtan till varandra och jag började nästan gråta igår när jag såg det. Han Elina håller på och skriver till Jonas att hon saknar honom. Rätts så många av hans tjejvänner är emot mig fast jag inte har gjort dem något. Är det för att Jonas är min? Jag skulle gissa på det.. Mamma säger till mig att om han inte kan leva upp till mina krav så borde jag inte vara tillsammans med honom för då förtjänar jag inte någon som honom. Och jag ställer liksom inga krav och ändå gör han mig ledsen? Det enda jag har sakt typ är att han inte behöver smsa med någon när han är med mig, träffa Viola själva hos varandra. Kommer inte på något mer jag har sakt mer än det. Och inte ens det lilla kan han göra. Han förstår inte varför han inte kan få träffa Viola själv hos honom en fredag kväll och han förstår inte varför han inte kan smsa för han säger bara till mig att han alltid smsar mycket? Dem två månaderna vi träffades i början smsade han ingenting, precis ingenting! Han pillar inte ens på mig längre, det skrämmer mig.. På sommarlovet så kunde han inte ens slita sig ifrån mig och vi höll på hela tiden i sängen. Men nu? Knappt en gång på en helg och ni strular aldrig längre, har han glömt bort hur man gör? Det kommer bara mer och mer tecken på att han inte gillar mig lika mycket längre. Jag sover aldrig hos honom på skoldagarna längre för han vill inte, gjorde alltid det innan med. Det är massa saker som inte är den samma längre och det enda han säger är att tider förändras men samtidigt så säger han att han vill ha tillbaka dem. Varför gör han inget åt det då? Jag kan ju och vill men han låter mig inte göra det. Som när jag försöker ta första steget och ta på honom så tar han bort min hand. Inte speciellt lätt då liksom.. Jag blir ledsen hela tiden och vet inte vad jag ska göra längre..
Det är inte samma Jonas Erik Äikäs längre som för 4 månader sen..
Jag har pojkvän och jag älskar honom mer än något annat här på jorden, det är sant till 110%. Alltså väldigt sant. Men är jag 100% lycklig? Jag vill liksom vara med honom jämt, dagar in och ut. Men han hinner bara på helger. Och nu som i fredags när båda var lediga så kunde jag inte ens komma till honom på torsdagen för han tyckte det blir så mycket dagar tillsammans då. Så var det INTE innan kan jag lova. På sommarlovet var vi med varandra varje dag och det var faktiskt han som frågade. Han klagade jämt på att han kom i sista hand och så. Men nu är det lite ombytta roller. Jag är ganska känslig och det vet ganska många och jag har även sakt det till Jonas. Men förstår han? Han smsar ganska mycket och det gör mig ledsen, eftersom han bara smsar med sina ex typ. Saknar han dem eller vad håller min bby på med? Han och Viola skickar t.ex. hjärtan till varandra och jag började nästan gråta igår när jag såg det. Han Elina håller på och skriver till Jonas att hon saknar honom. Rätts så många av hans tjejvänner är emot mig fast jag inte har gjort dem något. Är det för att Jonas är min? Jag skulle gissa på det.. Mamma säger till mig att om han inte kan leva upp till mina krav så borde jag inte vara tillsammans med honom för då förtjänar jag inte någon som honom. Och jag ställer liksom inga krav och ändå gör han mig ledsen? Det enda jag har sakt typ är att han inte behöver smsa med någon när han är med mig, träffa Viola själva hos varandra. Kommer inte på något mer jag har sakt mer än det. Och inte ens det lilla kan han göra. Han förstår inte varför han inte kan få träffa Viola själv hos honom en fredag kväll och han förstår inte varför han inte kan smsa för han säger bara till mig att han alltid smsar mycket? Dem två månaderna vi träffades i början smsade han ingenting, precis ingenting! Han pillar inte ens på mig längre, det skrämmer mig.. På sommarlovet så kunde han inte ens slita sig ifrån mig och vi höll på hela tiden i sängen. Men nu? Knappt en gång på en helg och ni strular aldrig längre, har han glömt bort hur man gör? Det kommer bara mer och mer tecken på att han inte gillar mig lika mycket längre. Jag sover aldrig hos honom på skoldagarna längre för han vill inte, gjorde alltid det innan med. Det är massa saker som inte är den samma längre och det enda han säger är att tider förändras men samtidigt så säger han att han vill ha tillbaka dem. Varför gör han inget åt det då? Jag kan ju och vill men han låter mig inte göra det. Som när jag försöker ta första steget och ta på honom så tar han bort min hand. Inte speciellt lätt då liksom.. Jag blir ledsen hela tiden och vet inte vad jag ska göra längre..
Det är inte samma Jonas Erik Äikäs längre som för 4 månader sen..
8 November - just dig..
när jag gråter, torkar jag tårarna
när jag ramlar, kliver jag upp igen
när jag blir sviken, går jag vidare
när mitt liv rasar, bygger jag upp det igen
men om jag förlorar dig, får tårarna rinna
då kliver jag inte uoo igen
då går jag inte vidare
då får mitt liv rasa
7 November - Får börja skriva av mig igen..
Nu har jag inte skrivit på flera månader och det är för att jag inte har haft tid. Hela sommaren har jag typ spenderat med världens underbaraste pojkvän Jonas Erik Äikäs. Du är stjärnan i mitt liv och det är för dig jag lever! Men alla våra bråk, jag orkar fan inte mera. Det gör så jävla ont i mig och jag vill bara sticka en kniv i mig elr nått. Jag har förtjänar inte all den skit jag har fått i två år nu konstant av killar som är idioter. Jag har ett hjärta av guld, det har jag faktiskt. Men jag är känsligt och det kan jag inte hjälpa..
Ibland vill jag bara begrava mig levande och aldrig komma upp från jorden igen, känns att det hade vart bäst så? Jag har inte mått skit på precis tre veckor nu och så nu idag vände det totalt. Antagligen är det fel på mig eller så är det folk som sårar mig.
Jag känner mig inte lika älskad längre heller. Jag finns inte ens i min pappas ögon längre. Jag träffa honom igår och han snacka inte ens med mig - han snacka bara med syrran. Han har aldrig sakt grattis när jag har fyllt år. Liksom vafan har jag gjort honom? Han blir sur det senaste nu bara för jag inte vill åka till Norge och träffa honom. Men är det så konstigt då? Så som han håller på. Snart räknar jag inte dig som min far.
Önskar någon dag att mitt liv kunde bli bättre.
Ibland vill jag bara begrava mig levande och aldrig komma upp från jorden igen, känns att det hade vart bäst så? Jag har inte mått skit på precis tre veckor nu och så nu idag vände det totalt. Antagligen är det fel på mig eller så är det folk som sårar mig.
Jag känner mig inte lika älskad längre heller. Jag finns inte ens i min pappas ögon längre. Jag träffa honom igår och han snacka inte ens med mig - han snacka bara med syrran. Han har aldrig sakt grattis när jag har fyllt år. Liksom vafan har jag gjort honom? Han blir sur det senaste nu bara för jag inte vill åka till Norge och träffa honom. Men är det så konstigt då? Så som han håller på. Snart räknar jag inte dig som min far.
Önskar någon dag att mitt liv kunde bli bättre.
