14 November - Känner att jag behöver skriva av mig lite..
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja faktiskt.
Jag har pojkvän och jag älskar honom mer än något annat här på jorden, det är sant till 110%. Alltså väldigt sant. Men är jag 100% lycklig? Jag vill liksom vara med honom jämt, dagar in och ut. Men han hinner bara på helger. Och nu som i fredags när båda var lediga så kunde jag inte ens komma till honom på torsdagen för han tyckte det blir så mycket dagar tillsammans då. Så var det INTE innan kan jag lova. På sommarlovet var vi med varandra varje dag och det var faktiskt han som frågade. Han klagade jämt på att han kom i sista hand och så. Men nu är det lite ombytta roller. Jag är ganska känslig och det vet ganska många och jag har även sakt det till Jonas. Men förstår han? Han smsar ganska mycket och det gör mig ledsen, eftersom han bara smsar med sina ex typ. Saknar han dem eller vad håller min bby på med? Han och Viola skickar t.ex. hjärtan till varandra och jag började nästan gråta igår när jag såg det. Han Elina håller på och skriver till Jonas att hon saknar honom. Rätts så många av hans tjejvänner är emot mig fast jag inte har gjort dem något. Är det för att Jonas är min? Jag skulle gissa på det.. Mamma säger till mig att om han inte kan leva upp till mina krav så borde jag inte vara tillsammans med honom för då förtjänar jag inte någon som honom. Och jag ställer liksom inga krav och ändå gör han mig ledsen? Det enda jag har sakt typ är att han inte behöver smsa med någon när han är med mig, träffa Viola själva hos varandra. Kommer inte på något mer jag har sakt mer än det. Och inte ens det lilla kan han göra. Han förstår inte varför han inte kan få träffa Viola själv hos honom en fredag kväll och han förstår inte varför han inte kan smsa för han säger bara till mig att han alltid smsar mycket? Dem två månaderna vi träffades i början smsade han ingenting, precis ingenting! Han pillar inte ens på mig längre, det skrämmer mig.. På sommarlovet så kunde han inte ens slita sig ifrån mig och vi höll på hela tiden i sängen. Men nu? Knappt en gång på en helg och ni strular aldrig längre, har han glömt bort hur man gör? Det kommer bara mer och mer tecken på att han inte gillar mig lika mycket längre. Jag sover aldrig hos honom på skoldagarna längre för han vill inte, gjorde alltid det innan med. Det är massa saker som inte är den samma längre och det enda han säger är att tider förändras men samtidigt så säger han att han vill ha tillbaka dem. Varför gör han inget åt det då? Jag kan ju och vill men han låter mig inte göra det. Som när jag försöker ta första steget och ta på honom så tar han bort min hand. Inte speciellt lätt då liksom.. Jag blir ledsen hela tiden och vet inte vad jag ska göra längre..
Det är inte samma Jonas Erik Äikäs längre som för 4 månader sen..
Jag har pojkvän och jag älskar honom mer än något annat här på jorden, det är sant till 110%. Alltså väldigt sant. Men är jag 100% lycklig? Jag vill liksom vara med honom jämt, dagar in och ut. Men han hinner bara på helger. Och nu som i fredags när båda var lediga så kunde jag inte ens komma till honom på torsdagen för han tyckte det blir så mycket dagar tillsammans då. Så var det INTE innan kan jag lova. På sommarlovet var vi med varandra varje dag och det var faktiskt han som frågade. Han klagade jämt på att han kom i sista hand och så. Men nu är det lite ombytta roller. Jag är ganska känslig och det vet ganska många och jag har även sakt det till Jonas. Men förstår han? Han smsar ganska mycket och det gör mig ledsen, eftersom han bara smsar med sina ex typ. Saknar han dem eller vad håller min bby på med? Han och Viola skickar t.ex. hjärtan till varandra och jag började nästan gråta igår när jag såg det. Han Elina håller på och skriver till Jonas att hon saknar honom. Rätts så många av hans tjejvänner är emot mig fast jag inte har gjort dem något. Är det för att Jonas är min? Jag skulle gissa på det.. Mamma säger till mig att om han inte kan leva upp till mina krav så borde jag inte vara tillsammans med honom för då förtjänar jag inte någon som honom. Och jag ställer liksom inga krav och ändå gör han mig ledsen? Det enda jag har sakt typ är att han inte behöver smsa med någon när han är med mig, träffa Viola själva hos varandra. Kommer inte på något mer jag har sakt mer än det. Och inte ens det lilla kan han göra. Han förstår inte varför han inte kan få träffa Viola själv hos honom en fredag kväll och han förstår inte varför han inte kan smsa för han säger bara till mig att han alltid smsar mycket? Dem två månaderna vi träffades i början smsade han ingenting, precis ingenting! Han pillar inte ens på mig längre, det skrämmer mig.. På sommarlovet så kunde han inte ens slita sig ifrån mig och vi höll på hela tiden i sängen. Men nu? Knappt en gång på en helg och ni strular aldrig längre, har han glömt bort hur man gör? Det kommer bara mer och mer tecken på att han inte gillar mig lika mycket längre. Jag sover aldrig hos honom på skoldagarna längre för han vill inte, gjorde alltid det innan med. Det är massa saker som inte är den samma längre och det enda han säger är att tider förändras men samtidigt så säger han att han vill ha tillbaka dem. Varför gör han inget åt det då? Jag kan ju och vill men han låter mig inte göra det. Som när jag försöker ta första steget och ta på honom så tar han bort min hand. Inte speciellt lätt då liksom.. Jag blir ledsen hela tiden och vet inte vad jag ska göra längre..
Det är inte samma Jonas Erik Äikäs längre som för 4 månader sen..
Kommentarer
Trackback
